Tio låtar (eller, vem i helvete kan få för sig att olla ett par handsydda skor?)

Nummer sex

Skor har kostat mig allt jag har. Får inte nog av skiten. Vill ha ett par för varje sinnestillstånd man rimligen kan befinna sig i.

Snygga skor var inträdesbiljetten till bandet.

"Utan loafers ingen rockmusik."

Så där har det bara fortsatt sedan. Jag köper italienska loafers på nätet från obskyra italienska skräddare och ber en bön.

Men. Det var Jarvis som var mästaren. Han kunde ägna fem helsidor i ett magasin, där journalisten ville prata om senaste singeln, till att mässa om skorna, om vikten av att äga många par, att allt annat kunde man strunta i. Och så är det ju. Det är liksom okej att ha brustet hjärta i ett par snygga skor.

Jag har spelat på samma festival som Jarvis två gånger och själv kontrollerat hans skostatus. Oklanderligt båda gångerna. Den där historien om Jarvis glasögon är en sann historia. Det var faktiskt en i The Ark som gjorde det förbjudna. Väldigt elakt. Tack och lov var det glasögonen och inte skorna.

Do you remember the first time?