Jag tror jag älskar att hata oss

Det var ett helvete att vara ung och tillsammans med dig. Fast det är sant, det hade varit ett helvete oavsett med eller utan dig. Men på den tiden skyllde jag allt på dig, vad skulle jag annars göra? Så som du härjade med mig. Livet hade i alla fall varit ett mindre helvete utan dig, det är jag säker på så här i efterhand.

Jag har bestämt mig för att ta flyget till din stad när boken är utgiven. Jag hyr en bil på flygplatsen och så kör jag raka vägen till ditt dyra hus och ringer på dörren och när du öppnar så kör jag ner ett exemplar i halsen på dig. Det är kanske inte rättvist men det är så barnslig jag är.

Vi bråkade jämt. Det var ju omöjligt att det skulle vara vi. Undrar vad vi höll på med. Och allt kan jag förlåta dig, utom den gången på busstationen när vi hade ett ovanligt hårt gräl som slutade med att två fulla killar gick mellan oss och undrade vad som stod på. Jag såg satan i dina ögon. Det blixtrade där inne. Du ljög och sa att jag hade slagit dig. Att jag brukade slå dig. Sedan sprang du din väg utan att ta tillbaka vad du sagt.

Om jag säger så här. Ingen gillar en kvinnomisshandlare. Så de två alldeles för packade killarna kände väl ingen större sympati för mig när de drämde en tegelsten i skallen på mig och sedan när jag låg blödande på asfalten, så hämtade den ena av dem en låst cykel som han kastade över mig. Jag har fortfarande kvar ärren på överarmarna. Hoppas du inte tar illa upp om jag inte kan förlåta dig för det.

Du blev visst aldrig skådespelare. Du blev något annat. Jag tror inte jag behöver veta. Jag såg dig i en pjäs och det fick räcka. Jag visste att världen inte behövde en sån som du på scen. Det fanns helt enkelt andra som var bättre. Men jag begriper ju att det var ett stort misstag att säga det till dig, när vi var så unga fortfarande. Det kan du alltid hålla mot mig; att jag var så kompromisslös och elak helt i onödan. Jag erkänner det.

Värmen har kommit till Stockholm. Ljuset hänger kvar länge på kvällarna över hustaken. Ett sällskap grillar nere på gården. Jag sitter ute på balkongen och skriver detta. Kedjeröker. Känner mig som ett bibliotek utan böcker.