Nummer fyra
Jag hörde om en svensk manusförfattare som åkte över till LA för att pitcha sitt manus. Den här personen hade arbetat rätt länge på sin historia och var mäkta stolt över att ha skrivit klart och dessutom lyckats få till ett möte på andra sidan jordklotet med lite makthavare i branschen. Hen flög över för sina sista pengar, med huvudet full av drömmar om en karriär som manusförfattare, bosatt i Beverly Hills.
Pitchen gick bra och folk var försiktigt positiva och sedan gick hela sällskapet på fest i en villa för tjugo miljoner dollar och någon bjöd på tjack. Vår svenska manusförfattare vågade inte säga nej, utan petade i sig två piller och resten är så att säga historia.
Hen virade in sig i en gardin och snubblade ut på altanen till villan och ramlade ner i poolen och blev räddad i sista sekund av två armanikostymer som tvingades hoppa i efter hen. Efter det blev hen utslängd, trots att hen lovade att köpa nya kostymer till sina livräddare. När manusförfattaren försökte ringa till sina kontakter dagen efter, för att be om ursäkt och släta över allting, så fick hen bara prata med olika sekreterare och personerna som hen sökte fanns aldrig på plats. Efter en vecka var det dags att flyga hem. Och manuset väntar fortfarande på ett produktionsbolag.
Den här manusförfattaren och jag delar en kärlek till Jane´s addiction.
"Om manuset någonsin blir filmat så vill jag ha den här låten som ledmotiv" brukar vår vän säga.
Och det kan man ju förstå.
Just because
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar