Man kan ju tycka att Evelina skulle ha lugnat ner sig en smula med
åren. Inte bli lika upprörd över saker och ting, speciellt eftersom det
nu går så bra för henne i Europa. Men nej.
”Men det måste du väl förstå att jag blev sårad?” säger hon.
”Det är klart jag förstår”, svarar jag. ”Men ändå.”
”Jag kommer in på Rönnells antikvariat, för att jag fick nys om att de hade Startpistolen av Claes Holmström i fint skick till salu. Och vad får jag se?”
”Evelina. Du berättade nyss det här. Jag satt mitt emot dig för två minuter sedan också.”
”Min egen bok! Som jag har gett bort till Jossan! Jag dedikerade den till henne. Och hon har kastat bort den.”
”Jag fattar. Det sårar dig. Men Jossan kanske inte hade pengar till hyran? Vem vet?”
”Med såna vänner behöver jag inga fiender”, säger Evelina.
Först kunde hon inte tro att det var sant. Men det var verkligen hennes dedikation till Jossan på försättsbladet.
”Jag köpte boken”, säger Evelina.
”Du menar Startpistolen?”
”Nej, jag menar min egen bok. Och vet du vad jag ska göra?”
”Nej.”
”Nu tänker jag åka hem till Jossan och lägga boken i hennes brevlåda. Så att den ligger på hallgolvet när hon kommer hem från jobbet.”
”Fy fan. Du är ond”, säger jag.
”Det står ett, ett i matchen”, fortsätter hon och ser lömsk ut.
/Peo
”Men det måste du väl förstå att jag blev sårad?” säger hon.
”Det är klart jag förstår”, svarar jag. ”Men ändå.”
”Jag kommer in på Rönnells antikvariat, för att jag fick nys om att de hade Startpistolen av Claes Holmström i fint skick till salu. Och vad får jag se?”
”Evelina. Du berättade nyss det här. Jag satt mitt emot dig för två minuter sedan också.”
”Min egen bok! Som jag har gett bort till Jossan! Jag dedikerade den till henne. Och hon har kastat bort den.”
”Jag fattar. Det sårar dig. Men Jossan kanske inte hade pengar till hyran? Vem vet?”
”Med såna vänner behöver jag inga fiender”, säger Evelina.
Först kunde hon inte tro att det var sant. Men det var verkligen hennes dedikation till Jossan på försättsbladet.
”Jag köpte boken”, säger Evelina.
”Du menar Startpistolen?”
”Nej, jag menar min egen bok. Och vet du vad jag ska göra?”
”Nej.”
”Nu tänker jag åka hem till Jossan och lägga boken i hennes brevlåda. Så att den ligger på hallgolvet när hon kommer hem från jobbet.”
”Fy fan. Du är ond”, säger jag.
”Det står ett, ett i matchen”, fortsätter hon och ser lömsk ut.
/Peo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar