Två recensioner.

Bokbloggen Som ett sandkorn: 

 

Så länge du är min syster av Peo Bengtsson

Så länge du är min syster av Peo Bengtsson.

Det här är det stora i vardagens lilla, eller är det tvärt om? Bengtson lyckas att skildra vardagens glädje och sorg på ett sätt som träffar rätt i magen. Det är så här det är, aldrig enkelt.

Bandet mellan William och Betty har alltid varit starkt. De två syskonen fick klara sig själva redan som barn, när föräldrarna svek. Det gick faktiskt bra – ja, över förväntan – men som vuxna har de båda svårt med sina relationer. William har en affär med en gift kvinna. Han vet att han borde avstå, men det förbjudna lockar. Betty däremot tröttnar alltid på sina förhållanden så fort förälskelsefasen är över.
Men när Betty träffar den karismatiske Christian, faller hon pladask. Sakta men säkert glider syskonen isär. Christian vill ha Betty för sig själv, vilket får dramatiska konsekvenser. Frågan är om syskonkärleken går att rädda?

Det är en historia som ställer många frågor men lämnar få svar. Både jag själv och karaktärerna får fundera kring vad som är rätt och fel, och oftast hamnar man någonstans mitt emellan.

Det är lätt att engagera sig i berättelsen och berättar ,det gör han fantastiskt skickligt. Språket är stringent och poetiskt. Lockar in mig i de svåra frågorna och håller mig kvar väldigt effektivt, jag ville inte sluta läsa. På varje sida hittar jag meningar och stycken jag inte vill glömma. Han drabbar mig med sin text. Det är så bra litteratur är.

Jag har tidigare läst hans bok Kärleken passerade här en gång. Också mycket bra på precis samma sätt.

Låna på biblan, köp gärna hos din lokala bokhandlare eller t.ex. hos Adlibris eller Glansholms.  

Bokbloggen Enligt O: 

 

Kärleken passerade här en gång

Posted on 2015/08/04 by enligt O 4 comments

Jag absolut älskar titeln på Peo Bengtssons debutroman Kärleken passerade här en gång, en bok som jag tänkt läsa sedan den var ny och nu äntligen har läst. Den handlar om Samuel som blir lämnad av sitt livs kärlek Johanna. Om familjeliv och om hur det ibland blir vardag utan att man märker det. Kanske ska det få vara nog, men inte om någon drabbas av passionen med stort P, som Johanna gör. Det är som om Johanna inte har något alternativ. Hon vill inte såra någon, men gör det ändå.
Jag tycker om tonen i Peo Bengtssons debut. Han beskriver sina karaktärer med respekt och låter dem förbli mänskliga, oavsett om de rent objektivt kanske gör fel ibland. Alla gör rätt och alla gör fel. Så är det bara. Den som förblir något flyktig är Johanna, men så är det inte heller hon som berättar historien. Samuel blir mer komplex och kanske är det för att han är lik författaren? Med sig själv och en dotter (?) på pocketomslaget, anar jag att det finns en självbiografisk touch.
Det är trevligt att få veta hur Samuel och Johanna träffades och utvecklades både tillsammans och isär. Det är också ovanligt att få läsa om en ganska vanlig, men ovanligt stark vänskap mellan två helt vanliga män som den mellan Samuel och Theodor. Det behövs liksom inte mer och även om Bengtsson ibland är farligt nära att göra sin historia onödigt dramatisk, lyckas han få den att förbli en innerlig berättelse om den ack så svåra kärleken, som kvävs i den långa raden av vardagar.