Sammy och jag ses inte så ofta nuförtiden. Han sitter mest på sitt rum och gör musik. Jag sitter på mitt och fantiserar. Så det blir inte så mycket tid över för annat. Men nu. Just idag sitter vi på Ritorno med varsin räkmacka och bryggkaffe.
"Det händer att jag dejtar en tjej" säger han. "Just nu gör jag det faktiskt."
"Grattis."
"Säg inte så. Det finns givetvis inget att fira. I hate myself and i want to die."
"Vem är hon? Vad jobbar hon med?"
"Fy fan vad tråkigt att fråga så. Alla i Stockholm gör samma sak. Det är så fruktansvärt viktigt att veta vad någon jobbar med och var dom bor och så vidare."
"Så vad jobbar hon med?"
"Hon är utbränd. Hon har gått in i väggen."
"Som du och jag alltså."
"Som du och jag."
"Vad gör ni på era dejter då?"
"Äter mat. Ligger. Lyssnar på musik. Pratar om litteratur. Jag hoppas kunna avsluta det snart."
"Varför då? Det låter ju som att ni har det härligt."
"Vi har inget gemensamt. Inget alls. Jag måste få slut på det snart, på ett snyggt sätt."
"Men ni är ju utbrända båda två. Det har ni gemensamt."
"Jo det förstås."
Dricker kaffe. Tar några tuggor. Hämtar en påtår.
"Fast ärligt talat" säger jag. "Jag är inte säker på att det räcker för att bygga en relation."
Så sant, så sant.
SvaraRadera