Allt är Svensk Filmindustris fel.

Min frun blev jättebesviken när hon upptäckte att jag faktiskt bara hade en avocado nedstoppad i jeansen.

"Men det är ju falsk marknadsföring?" sa hon. "Du är en kvarleva från en rockmyt på sextiotalet, eller nåt."

"När blev du så passiv-aggressiv? Slappna av!"

Men visst fick jag skämmas och stå vid skampålen och allt det där. Hela den dagen - den första för oss som äkta makar - gick åt till att stryka medhårs och släta över. Jag är djupt ångerfull och hoppas att vi kan överleva detta. Och framåt kvällen hade jag inga fler ursäkter kvar, då bytte jag taktik. Visst, det är deppigt att hon har gift sig med en avocado, men hej! det hade gått att undvika om hon hade velat.

"Alltså, den här nymoralismen med ingen kladdande innan äktenskapet. Vafan är det? Vi har ju gått på bio i ett år! Du har bara velat käka popcorn i biomörkret."

"Du", sa min fru. "Om det var du som hade behövt betala tvåhundra spänn för att gå på bio så hade du också velat koncentrera dig på filmen."

Ja okej, jag har sällan pengar och det är hon som får pröjsa och allt det där, jag har flax som har hittat en bankomat i ett par stövlar osv. Men jag skyller allt på de höga biopriserna. Inflationen jobbar inte i sexuell riktning, om jag så säger.

"Vad begär du av mig? Jag är fattig konstnär."

"Håll dig till sanningen framöver. Inga fler frukter eller grönsaker på udda ställen", svarade min fru.

Och sedan den dagen lever vi lyckliga med varandra.