"Det faller ett löv precis hela tiden", säger P när vi vandrar genom Vasaparken och stannar upp för att titta på träden.
"Ja, det tog tid, men nu när hösten har fått upp farten så gör den ett hundrameterslopp mot vintern", svarar jag och hör själv hur överdrivet det låter.
Det vet man ju, hur det känns när trädkronorna står spretiga utan blad, mitt i januari och det hoppet vägrar infinna sig, trots att det går åt rätt håll som de säger i fikarummet.
"Nej", svarade jag sist någon sa att det går åt rätt håll. "Det går fan inte åt rätt håll. Jag blir bara äldre och har fortfarande så många böcker kvar som jag vill läsa och skriva, men istället sitter jag här och gör en utredning för kommunen om cykelställ i Spånga."
"Ja, vadå? Cykelställ i Spånga är väl otroligt viktigt? Tänk om du hade jobbat med att släppa ut skit i Östersjön?"
Och visst, så kan man också se det. Jag jobbar inte med att släppa ut skit i ett innanhav, det är riktigt. Däremot känner jag mig ibland som det där havet, som får skit utsläppt i sig.
"Ja, det tog tid, men nu när hösten har fått upp farten så gör den ett hundrameterslopp mot vintern", svarar jag och hör själv hur överdrivet det låter.
Det vet man ju, hur det känns när trädkronorna står spretiga utan blad, mitt i januari och det hoppet vägrar infinna sig, trots att det går åt rätt håll som de säger i fikarummet.
"Nej", svarade jag sist någon sa att det går åt rätt håll. "Det går fan inte åt rätt håll. Jag blir bara äldre och har fortfarande så många böcker kvar som jag vill läsa och skriva, men istället sitter jag här och gör en utredning för kommunen om cykelställ i Spånga."
"Ja, vadå? Cykelställ i Spånga är väl otroligt viktigt? Tänk om du hade jobbat med att släppa ut skit i Östersjön?"
Och visst, så kan man också se det. Jag jobbar inte med att släppa ut skit i ett innanhav, det är riktigt. Däremot känner jag mig ibland som det där havet, som får skit utsläppt i sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar