Igår fick jag höra att jag argumenterar för nymoralism och family values i "Kärleken passerade här en gång." Vad svarar man på det? Jag kan aldrig vinna en diskussion med en journalist, det är inte ens önskvärt, jag vill inte ta någons läsupplevelse ifrån dem. Så jag svarade ingenting.
Min ambition var aldrig att skriva ett sympatiskt porträtt av en människa som går sönder. Jag tror inte att en person som blir lämnad, som är rädd för att vara ensam, kommer att agera sympatiskt. Samuel bär på fula sidor, som de flesta av oss, och hans onda jag tillåts ta över en stund när han blir sårad.
För mig kan det inte betyda att jag argumenterar för family values.
Idag går det att lyssna vidare på "Kärleken..." här: http://boksmakarna.se/bocker/karleken-passerade-har-en-gang/
Första delen sändes igår. Den går givetvis också att lyssna på, nu i efterhand.
/Peo
Min ambition var aldrig att skriva ett sympatiskt porträtt av en människa som går sönder. Jag tror inte att en person som blir lämnad, som är rädd för att vara ensam, kommer att agera sympatiskt. Samuel bär på fula sidor, som de flesta av oss, och hans onda jag tillåts ta över en stund när han blir sårad.
För mig kan det inte betyda att jag argumenterar för family values.
Idag går det att lyssna vidare på "Kärleken..." här: http://boksmakarna.se/bocker/karleken-passerade-har-en-gang/
Första delen sändes igår. Den går givetvis också att lyssna på, nu i efterhand.
/Peo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar