Dom säger jag måste börja träna. Jag vill inte, men herregud, inget får man bestämma själv. Först prövar jag lyckan på ett
gym som man når genom en smal gång från gatan. Man tar tre trappor ner och går
genom katakomberna och kommer ut i en träningslokal som en gång måste ha varit
en bilverkstad. Det är hårt och autentiskt och det slamrar metalliskt när
killarna höjer och sänker vikterna i maskinerna. På väggarna har det bildats
kondens och lokalen doftar skogshuggare. Inte en skogshuggare, utan trettio
skogshuggare instängda i en skog.
Klientelet här nere går på en
cocktail av Rohypnol och anabola. Det krävs ingen expertis för att avgöra den
saken. Och klädkoden är strikt: vitt tajt linne, kamouflagebyxor och
flip-flops. Alla i lokalen har rakade huvuden. Jag är mycket tveksam, men byter
i alla fall om till fula kortbyxor och Ramones-t-shirt. Jag inser att detta
bara kan sluta i förnedring men jag kan inte backa ur nu. Jag är ju här. Jag
velar runt i lokalen och lyfter lite vikter pliktskyldigt. Sätter mig i en
maskin eller två och försöker se ut som att jag vet vad jag håller på med. När
jag känner att tillräckligt lång tid har gått för att alla ska tro på lögnen
att jag verkligen har fått en genomkörare så sträcker jag ut mot en ribbstol
och längtar till duschen. Då blir jag hejdad av en varulv. Han har hår överallt
utom på huvudet.
”Vafan, stretchar du?”
”Ja?”
”Då tänjer du ju bort allt som
du har tränat upp” säger den ludne.
”Fast det är väl ändå bra att
stretcha efter ett träningspass?” frågar jag med darr på rösten.
”Det är helt överskattat.” Han
ler brett. ”Ni gör alla samma misstag.”
Han synar mig uppifrån och
ner.
”Du ska få ett bra tips
grabben. Du är en spinkis som vill bygga muskler, eller hur? Då kan du inte
hålla på och stretcha. Dessutom måste du äta rätt hela tiden för att bli stor.”
”Okej.”
”Du ska bara äta grönsallad
sex dagar i veckan.”
”Inget annat?”
”INGET ANNAT!”
Han spänner sin högra biceps
och klämmer på den med sin vänstra hand. Samtidigt putar han med munnen och
beundrar sig själv. Jag tror att han är lycklig.
”Sedan, den sjunde dagen så
chockar du kroppen med två pizzor.”
Jag står tyst. Vågar inte säga
något. Han ger mig en blick.
”Men sådant förstår väl inte
du? Stick till frisören och krulla håret, popgosse.”
Just där och då bestämmer jag
mig för att lägga ner de här alternativa gymmen och i stället göra som resten
av fårskocken och köpa ett kort hos en större aktör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar