Mannen utan ryggrad

Den första romanen, som släpptes ursprungligen på Norlén & Slottner i september 2012, kommer nu i pocket på Ponto, redigerad och delvis omarbetad, med nytt bokomslag.

Jag satt på nätterna och skrev den, varje vaken timma av mitt liv (när jag inte var tvungen att befinna mig i ett kontorslandskap utan syre) gick åt till att sammanfoga meningarna. Det är en snabb berättelse, jag hade den inuti mig, det vara bara att låta den komma ut. 

Anledningen till att vi valde att redigera romanen, var för att det finns partier som helt enkelt behövde förstärkas, bara lite, skruva på vissa meningar, göra allting tydligare. Jag är stolt över slutresultatet. 

"Mannen utan ryggrad" finns ute i bokhandeln första veckan i januari 2014. 

Jag ser det som första delen av tre, även om man aldrig kan kalla det för en trilogi, det jag hittills har skrivit. Men i "Mannen utan ryggrad" tar allting fart, folk är unga och växer upp, försöker genomföra sina drömmar och vågar älska på riktigt, kanske för första gången i sina liv. 

I "Kärleken passerade här en gång" har samma människor (med andra namn) blivit äldre. Det finns mer att förlora, det gör ont att vilja olika saker, att upptäcka olikheterna som först verkade vara likheter. 

I den tredje romanen, som kommer ut hösten 2014, fortsätter storstadssagan. Det finns inte så mycket att berätta om den tredje boken just nu, jag får återkomma till det. Alla tre böckerna är fristående från varandra, men hänger ändå ihop, vill jag påstå. 

Jag läser och tar anteckningar, försöker hitta ett nytt spår att följa. Det är ingen brådska, jag väntar ut det, vet att berättelsen kommer till mig så småningom. Behöver hitta utmaningen, det som lockar att berätta, vi får se vad det blir. 

Om kärleken i "Mannen utan ryggrad" skriver jag så här: Hon var den sista människan i mitt liv. Efter henne fanns ingenting." 

Jag vet, det är obotligt. 

/Peo