Mars.
Ljuset är här igen, gryningen märks tydligt, äntligen. Hela vintern har jag gått och funderat på en nygammal historia som jag fick till mig för över två år sedan. På den tiden förstod jag inte hur den skulle skrivas. Dessutom hade jag Frank att ta hand om, den berättelsen var helt nödvändig att skriva först.
Nu kommer "Vara Frank." Jag har lämnat det bästa manus jag hade kraft att genomföra till förlaget och nu går den i tryck.
Tack till G, för att du delade med dig av din historia, trots att vi inte kände varandra. Eller om det kanske var just därför du gjorde det.
Sedan ett par veckor är jag fjättrad vid skrivbordsstolen igen. Det går inte att låta bli när det väl tar fart. Inte bara skrivbordsstolen förresten, taktiken är att skriva så fort det ges möjlighet. Det kan bli på bussen eller i trappuppgångar. Jag tar min del av logistiken och ser till att barnen dyker upp på de platser de ska - i tid - och sedan har jag datorn med mig och snor åt mig en timme där jag kan och kämpar vidare med texten.
Igår sprang jag en mil, behövde tänka och få ut frustration. Efteråt hade jag blodsmak i munnen och stod lutad mot en vägg på gatan och flämtade. Då kom det fram en kvinna till mig och sa:
"Du kan inte springa från dig själv."
Vet fortfarande inte riktigt vad det betyder, vad hon menade. Om hon ville ha kontakt eller bara var på humör för att säga precis vad som helst. Det är antagligen riktigt; man kan inte springa från sig själv. Men det kommer aldrig hindra mig från att försöka.
Borde jag ha svarat.
/Peo
Ljuset är här igen, gryningen märks tydligt, äntligen. Hela vintern har jag gått och funderat på en nygammal historia som jag fick till mig för över två år sedan. På den tiden förstod jag inte hur den skulle skrivas. Dessutom hade jag Frank att ta hand om, den berättelsen var helt nödvändig att skriva först.
Nu kommer "Vara Frank." Jag har lämnat det bästa manus jag hade kraft att genomföra till förlaget och nu går den i tryck.
Tack till G, för att du delade med dig av din historia, trots att vi inte kände varandra. Eller om det kanske var just därför du gjorde det.
Sedan ett par veckor är jag fjättrad vid skrivbordsstolen igen. Det går inte att låta bli när det väl tar fart. Inte bara skrivbordsstolen förresten, taktiken är att skriva så fort det ges möjlighet. Det kan bli på bussen eller i trappuppgångar. Jag tar min del av logistiken och ser till att barnen dyker upp på de platser de ska - i tid - och sedan har jag datorn med mig och snor åt mig en timme där jag kan och kämpar vidare med texten.
Igår sprang jag en mil, behövde tänka och få ut frustration. Efteråt hade jag blodsmak i munnen och stod lutad mot en vägg på gatan och flämtade. Då kom det fram en kvinna till mig och sa:
"Du kan inte springa från dig själv."
Vet fortfarande inte riktigt vad det betyder, vad hon menade. Om hon ville ha kontakt eller bara var på humör för att säga precis vad som helst. Det är antagligen riktigt; man kan inte springa från sig själv. Men det kommer aldrig hindra mig från att försöka.
Borde jag ha svarat.
/Peo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar