Och allt blev januari.
Du visste att det nya året borde betyda något, det hade du fått lära dig en gång i tiden. Du gick från antikvariat till antikvariat och frågade efter Boken, men ingen hade den, den var slut överallt och du visste att om du inte fick köpa den och ställa den i bokhyllan så skulle du aldrig kunna gå vidare, läsa något annat, först den, sedan resten.
Temperaturen föll för varje dygn som gick, trots att nyheterna hade lovat annorlunda. Man kunde inte lita på någon nuförtiden. Allra minst sig själv, så klok var du, du visste ju att du var lynnig och kunde slänga ur dig saker som fick andra att ta illa upp. Trots att du hade lovat dig själv att hålla tyst.
Och allt blev januari.
Det är okej att missa bussen i Stockholm, sa den nyinflyttade norrlänningen, för det kommer alltid en ny så fort efteråt. Visst, tänkte du, men om det var just den bussen som hon satt på då? Då är det inte längre så jävla kul att missa bussen.
En gång fanns det en person som älskade dig, hon sa det till dig ofta. Du förklarade för henne att det var ett skal hon älskade. Det fanns ingen människa där inuti. Det var ett misstag att beskriva det på det viset, även om det var sant. Vissa sanningar behöver man aldrig säga.
Kaffekoppen bränner mot läpparna, allt blev januari, du måste komma på ett sätt för att ta dig igenom det.
Att förhandla med sig själv om sitt låtsasliv.
SvaraRadera