Idag är det en tidig sommaravslutning med min redaktör Sofia. Vi går ut och firar att vi gick i land med ytterligare en bok, som från början var ett brokigt manus som handlade om flera olika saker. Orden forsade ur mig och jag lät det vara på det viset, eftersom jag inte ville stoppa flödet. Vi resonerade oss fram till en grundhistoria, den om syskonen William och Betty, och jobbade utifrån det. Titeln "Så länge du är min syster" innehåller en gåta. Det var den jag skrev mot när jag höll på, jag behövde få veta hur det skulle gå på slutet.
Nu är vi klara, boken kommer i oktober, vi är båda glada för det och ikväll äter vi en middag tillsammans och firar. Men det finns inte mycket tid för vila. Redan i nästa vecka ska vi arbeta fram det nya omslaget till "Kärleken passerade här en gång", som släpps i pocket under augusti. "Kärleken passerade här en gång" är den svenska, moderna versionen av Kramer mot Kramer, säger en del läsare. Jag såg faktiskt om filmen av en slump, och visste sen att en svindlande kärlek och en hård skilsmässa skulle fungera fint som berättelse. Men jag lånade bara idén kärleksfullt - det var aldrig någon stöld och det tror jag nog att vem som helst kan se när man läser boken.
Massolit Förlag har varit fantastiska, dels på det sätt som de (Sofia, min redaktör allra mest) tvingar ur mig det bästa jag kan. Hon har lärt sig mina kringelikrokar, mina genvägar, när jag är lat och försöker ta den lätta vägen genom texten. Hon slår ner på det, pressar fram något nytt, bättre. Vår kompromiss i slutändan är mäktigare än det jag själv presterade från början. Men Massolit Förlag har också den bästa marknadsavdelningen, som har gjort ett drömjobb för att få ut böckerna till läsarna. De har lyssnat på mina synpunkter och bokat mig på rätt saker, sådant jag är bekväm med.
Parallellt med det vågar jag nu skriva det: jag arbetar på ny text. Det borde inte vara möjligt, men de sömnlösa nätterna i april var inte förgäves, jag tog anteckningar där som visade sig innehålla något jag vill berätta om.
Men det, my dear readers, är en helt annan historia.
/Peo
.JPG)
Foto: Andreas Morland
Nu är vi klara, boken kommer i oktober, vi är båda glada för det och ikväll äter vi en middag tillsammans och firar. Men det finns inte mycket tid för vila. Redan i nästa vecka ska vi arbeta fram det nya omslaget till "Kärleken passerade här en gång", som släpps i pocket under augusti. "Kärleken passerade här en gång" är den svenska, moderna versionen av Kramer mot Kramer, säger en del läsare. Jag såg faktiskt om filmen av en slump, och visste sen att en svindlande kärlek och en hård skilsmässa skulle fungera fint som berättelse. Men jag lånade bara idén kärleksfullt - det var aldrig någon stöld och det tror jag nog att vem som helst kan se när man läser boken.
Massolit Förlag har varit fantastiska, dels på det sätt som de (Sofia, min redaktör allra mest) tvingar ur mig det bästa jag kan. Hon har lärt sig mina kringelikrokar, mina genvägar, när jag är lat och försöker ta den lätta vägen genom texten. Hon slår ner på det, pressar fram något nytt, bättre. Vår kompromiss i slutändan är mäktigare än det jag själv presterade från början. Men Massolit Förlag har också den bästa marknadsavdelningen, som har gjort ett drömjobb för att få ut böckerna till läsarna. De har lyssnat på mina synpunkter och bokat mig på rätt saker, sådant jag är bekväm med.
Parallellt med det vågar jag nu skriva det: jag arbetar på ny text. Det borde inte vara möjligt, men de sömnlösa nätterna i april var inte förgäves, jag tog anteckningar där som visade sig innehålla något jag vill berätta om.
Men det, my dear readers, är en helt annan historia.
/Peo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar