Michael har väntat en halvtimme efter
utsatt tid när Carl till sist kommer inrusande på Tokyo Diner.
”Jag är ledsen att jag är sen”, säger
han. ”Det gick inte att komma ifrån.”
”Men du har väl inte haft ett enda
konsultuppdrag sedan du sa upp dig?” frågar Michael.
”Nej, men av en slump var jag inne på
H&M:s kontor i förra veckan. Du vet att H&M dumpar all sin fasta
personal nu va? Och täcker upp rubbet med konsulter istället.”
”Nej, det visste jag inte.”
”Det är fler projektledare och konsulter
där än anställda just nu. Jag fick tips av min gamla kollega att gå dit och
sätta mig vid ett bord.”
”Vadå sätta dig vid ett bord? Du
konsultar åt H&M nu alltså?”
Men Michael skakar på huvudet. Carl
förstår inte.
”Nja”, säger Michael. ”Dom har ingen
koll på vilka som jobbar där och inte. Så länge jag inte fakturerar mer än
fjortonhundra i timmen så slinker jag igenom nere på lönekontoret.”
”Och det funkar? H&M tror att du
jobbar där?”
”Pengarna kommer in. De betalar mina
fakturor. Men det är för jävligt med öppna kontorslandskap, alltså. Jag får
INGENTING gjort.”
”Men nu förstår jag inte”, säger Carl, ”MÅSTE
du få någonting gjort? Du sitter väl bara av tiden och flirtar med någon
praktikant?”
”Det är ett hårt jobb att inte göra
nånting”, svarar Michael. ”Jag är helt slut på kvällarna.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar