måndag 16 februari 2015

När skrev du något av betydelse, senast?

Idag tänkte jag att vi skulle prata lite om Charles. Ni vet, fyllot och författaren Charles Bukowski, som levde och dog bland sina ord och flaskor. Han var hipp på åttiotalet (och kanske en kort stund på nittiotalet också) och efter det var han persona non grata. Aftonbladet körde en lista på de tio mest oattraktiva saker som kunde finnas hemma hos en man, som kvinnan upptäckte när hon kom hem till honom för första gången. På sjunde plats låg "böcker av Charles Bukowski i bokhyllan." Nu, i dessa dagar, när en del författare har börjat prata gott om honom igen, så verkar han vara OK att gilla igen. Det är alltså möjligt att det kan bli tal om en andra dejt - även om du råkar ha ett tummat ex av "Postverket" i din bokhylla. Men jag vågar inte ta gift på det.

Charles skrev om saker som fanns runt omkring honom. Det vill säga: Alkoholister, prostituerade, uteliggare, deprimerade dagjobbare, psykopater i chefspositioner, etc. etc. Han tog sin verklighet och skrev ner den. Och just detta är temat för min text idag: Man pratar om att gräva där man står, det är ett tips som ofta dyker upp när det ska pratas om hur man faktiskt gör för att skriva en bok. Bukowski gjorde det, men nu till saken: Hur många av dagens svenska författare gör det egentligen? Gräver där de står? Handlar inte varenda bok om nån seriemördare som går runt med bultsax och klipper fingrarna av folk? (Jag överdriver, jag vet, ditt hatmejl behöver inte uppmärksamma mig på det.) Folk skriver ju böcker om dysfunktionella familjer också, visst, men samtidigt så visar de upp sina egna perfekta vardagar på instagram, med resor till Thailand, i stallet med sina döttrar, på gymmet efter ett stenhårt nittiominuterspass när svetten rinner från den vältrimmade kroppen. DET är ju verkligenheten, INTE den dysfunktionella familjen.

Så här: Nu ska du få ett tips, kära författaraspirant. Kära redan etablerade författare och kulturpersonlighet, du får också det här tipset, jag är generös idag: Träna mindre, läs och skriv mer. ELLER, om du vill gräva där du står, skriv då en bok om ditt perfekta liv utan några som helst skavanker. Välj själv, bara din text andas ärlighet och som att det finns någonting av dig själv i den. Detta saknar jag något oerhört när jag läser svenska författare av tjugohundratalet. (Gud, jag älskar att få generalisera.)

Tillbaka till Charles. Han sa: "If you are losing your soul, and you know it, then you still have a soul to lose."

Riskera mer, gott folk, riskera mer.

/Peo

Bukowski


 

1 kommentar: