söndag 15 februari 2015

Förlåt mig fader/moder, ty jag har syndat.

En före detta kollega till mig brukar säga att jag har fått mina döttrar för mina synders skull.
Mina synder: Jag spelade i ett band i många år, reste land och rike runt och livet var en fest. Det var sorglöst, om man så säger. Men kontentan är att jag hade så fruktansvärt roligt på den tiden (på andra människors bekostnad?) och nu har det blivit dags att inkassera straffet.

Straffet: Mina döttrar ska ut och leva sina liv, göra egna misstag, ge mig huvudvärk när de glömmer ringa hem om nätterna, och så vidare.

Jag har så svårt att fatta att jag ska "beskydda" mina barn mer, bara för att de råkar vara tjejer. Vad är det för sorts missriktad kärlek? Det där skämtet om att farsan står med hagelbössa och vaktar på sina döttrars heder, jag tycker helt enkelt inte att det är roligt.

Hela världen är uppdelad i kvinnligt och manligt, det vet vi sedan gammalt. Debatten tar ju aldrig slut kring det ämnet och även om Sverige råkar vara världens mest jämställda land (är det så? jag vet inte, men jag har fått den uppfattningen) så innebär inte det att vi är i mål, långt ifrån. Jag längtar efter att mina barn, mina döttrar, ska ge sig av, ge sig ut i världen och ge mig huvudvärk. För att jag är säker på att de kommer att klara av det. För att jag är säker på att jag kommer att klara av det. Trots att de är tjejer.

Jag tycker att det är tråkigt att feminismen uppfattas som något "kvinnligt." Egentligen handlar det bara om allas lika värde. Och i det begreppet; allas lika värde, finns det plats för både manligt och kvinnligt, tänker jag. Debatten borde inte exkludera en endaste person. Och de jättearga männen som säger att feministerna är "manshatare" har verkligen inte begripit ett dugg. Nej, det är inte manshat. Det är bara allas lika värde som diskuteras, det handlar om att inte ge något av könen tolkningsföreträde, att vi är jämbördiga. Vad är problemet? Varje gång mannen inte sätts i första rummet så är det manshat?

Vad har det här med en litteraturblogg att göra? Svar: Inte ett smack. Jag bryr mig inte ens om att försöka sy ihop det på slutet. Däremot tror jag att jag någon gång ska skriva en bok om de där synderna jag höll på med. Det kan bli rätt underhållande, jag lovar.

/Peo

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar