Vi står i ett hav av människor som är välmående och runt 40. Folk håller upp sina dyra telefoner och filmar Håkan Hellström som står på Cirkus scen och sjunger om att köra rakt in i en bergvägg.
Efteråt tar Eva och jag en öl i baren.
"Vad ska man säga?" undrar hon. "Det var väl förra året som han gjorde hela sin första skiva från början till slut? Satte på sig matroskostymen igen och jubilerade."
"Jag tror det."
"Det går för fort" fortsätter hon, "man hinner knappt uppleva någonting förrän det är dags att fira det med ett nostalgiskt väckelsemöte."
"Tio år är väl ändå en lång tid?"
"Vet du att jag har legat med alla som spelade på den skivan?" säger Eva.
"Nej det hade jag ingen aning om."
"Inte fan är det nåt att fira. Jag har inte legat sen dess. Jag fick nog."
"Ja dom är ju rätt många i bandet."
Det skålar vi på under tystnad.
"I framtiden, eller rent av jättesnart, så kommer vi att känna nostalgi över den kaffe som vi precis drack upp" säger Eva.
"Och efter det kommer vi att känna nostalgi inför framtiden" fyller jag på.
Och sen kommer faktiskt Håkan ut i baren och hämtar en back öl. Han får syn på Eva och kommer fram och kramas. Vi blir inviterade till logen. Eva och jag tittar på varandra och vet att här och nu skapas ett tillfälle att ständigt minnas och återvända till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar