Hela landet ligger dränkt i smältvatten.
Åker ifrån dig. Meter efter meter. Det har du bett mig om specifikt. Åk.
Tåget. Hamrar mot rälsen.
Jag säger inte att jag inte vill ha dig, därför att tro mig, det vill jag. Men jag är inte beredd att jaga dig. Jag tänker att vi ska behöva varandra växelvis.
Konduktören säger att jag ska ha en bra dag. Jag svarar att han inte ska tala om för mig vad jag ska ha och inte ha. Efteråt ångrar jag mig. Det är inte hans fel. Men heller inte mitt. Jag går efter honom och lägger en hand på hans axel. Ber om ursäkt.
Går tillbaka till min plats med en kopp dåligt kaffe.
Du är bland de femtusen sista saker jag tänker på innan jag somnar och bland de elvatusen första jag tänker på när jag vaknar.
Det är allt annat än en förolämpning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar