Paul har varnat mig för berberna. Han säger att de är oberäkneliga. Att de kommer att ta mina pengar och kanske mitt liv.
Himlen. Blå. Vass. Varm.
När vi satt inne i det kokande hotellrummet. Paul drog ner sina byxor. Särade på skinkorna och plockade fram en ädelsten.
”Du kan bli rik, du också.”
Så jag har tagit mig upp i bergen. Jag har mött Brandon Flowers. Jag har haft en pistolmynning mot min tinning.
Nu är vi framme. Jag har kommit hit för att köpa stenar och droger. I stora lass! Ge mig allt ni har!
”Men varför har du din ädelsten i rumpan?” frågade jag Paul där på rummet. ”Du är ju i säkerhet nu?”
”Jag har inga fickor på mina linnebyxor” svarade han.
Jag sitter framför Ledaren. Han har en påse vid sina fötter. Han spänner ögonen i mig.
Hans lillfingernagel är mycket längre än de andra naglarna. Jag har sett det förr. Vet att den är till för att tillfredsställa kvinnor med. Den gör mig illamående.
”Do you have money?”
Jag tar upp en bunt sedlar och sträcker fram. Han fortsätter att stirra mig in i ögonen. Tittar inte på pengarna. Min hand skakar.
Sedan nickar han. Tar sedlarna och räcker mig påsen. Jag vet inte ens vad den innehåller. Jag vågar inte se efter.
Och plötsligt är vi på väg ner för bergen igen. Mitt hjärta är nära att explodera av nervositet. Om någon skjuter mig nu får ingen någonsin reda på sanningen. Jag vet inte om jag är diamantsmugglare än knarksmugglare. Jag vet bara att jag aldrig har varit så rädd i hela mitt liv som jag är just nu.
”Paul. Varför plockar du ut ädelstenen ur rumpan? Det hade väl räckt med att du berättade om den?”
”Hur ska jag då kunna få plats med dig?”
Paul skrämde mig. Men jag är ännu räddare nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar