Greger och jag har ätit varsin pizza. Nu sitter vi i hans soffa och tar LSD.
”Jag älskar att kolla på skräckfilm när jag knarkar” säger Greger och sätter på The Grudge.
När det vitsminkade spökbarnet visar sig så brister alla fördämningar. Jag gör ner mig i byxorna.
Greger bara garvar. Själv spolar jag ner mina kalsonger i toalettstolen.
”Ska det verkligen rinna vatten ur väggarna?” undrar jag när jag kommer ut i vardagsrummet igen.
Efter skräckfilmen roar sig Greger med att ringa upp gamla flickvänner. Han säger att han ringer från ett dolt nummer, så de vet inte att det är han. När de svarar så härmar han lätet som spökbarnet i filmen gav ifrån sig.
”Klockan är fyra på morgonen” säger jag.
”Du får gå hem nu” svarar Greger.
”Jag ska inte hjälpa dig att täta läckorna i väggarna då?”
Men Greger ser inte samma sak som jag. Han förstår inte vad jag pratar om.
”Gå nu. Jag vill prata med mina tjejer.”
Jag går ut i hallen och tar på mig skorna. Jag hör hur Greger ringer upp ännu en gammal flickvän och tvingar fram ett avskyvärt ljud ur sin strupe som gör mig riktigt rädd.
Det brusar i öronen när jag kommer ut på gatan. Tretusen helikoptrar trängs inuti mitt huvud. Tidningsbudet tar en omväg när han får syn på mig. Jag ger mig själv ett par hårda örfilar och traskar hemåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar