Det är mitt i natten första gången jag märker det. Jag ligger och sover när en hand långsamt och metodiskt börjar knäppa upp knapparna på min pyjamas. På ett ögonblick blir jag klarvaken. Det är ju fruktansvärt. Jag är helt säker på att jag är ensam i lägenheten. Så upptäcker jag att det är min egen hand som verkar röra sig av egen fri vilja. Jag kan inte påverka vad handen gör. Mycket målmedvetet greppar den mitt kön och gör jobbet så att säga. Jag ringer min läkare tidigt i gryningen. Det har han som skriver ut alla tabletter.
”Det låter som alien hand syndrome, säger han.”
”Va?”
”Alien hand syndrome. Du har fått en hjärnskada och nu gör handen som den vill.”
”Finns det mediciner mot sånt?”
”Du, jag skriver redan ut så mycket starka prylar till dig…”säger min läkare.
”Ja men jag kan ju inte ha en hand som gör som den vill med mig?” försöker jag.
”Varför kan du inte det? Du lever ju ensam! Nu har du en hand som håller dig sällskap.”
”Det hade jag innan också. Och då bestämde jag själv.”
”Då får du väl försöka tämja den? Jag skriver inte ut några mer mediciner till dig.”
Vi lägger på. Handen börjar röra på sig igen. Det ser ut att bli en lång dag i kärlekens tecken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar