som att sno godis från småbarn

Det blev inte mer än så här.

Jag tog mig hit men inte längre.

Jag är en packad mellanchef som lyssnar på Keane på mina kafferaster.

Min fru sa åt mig att gå min väg.

Vi talar inte längre samma språk, sa hon.

Men jag förstod henne klart och tydligt så jag vet inte riktigt vad hon menar.

Kan vi inte dricka vin ikväll, försökte jag säga.

Jag börjar min antabuskur i morgon. Men ikväll är jag fri.

Hon säger att jag får behålla hunden men jag behåller hellre henne.

Om jag inte passar mig blir det varken eller, varnar hon.

Och Keane gör ingenting för mig längre.

Det är som att huden har somnat.

Varje uppesittarkväll har förvandlats till en sömngångarmorgon.

Grannkärringen spelar piano om kvällarna. Jag hör henne genom taket.

Hon tragglar sig fram och jag ligger vaken och försöker tänka ut nästa ton åt henne.

Vi är inte överens om hur serenaden bäst ska spelas.

Snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snä.