Det gick inte att sova mer, förkylningen höll mig vaken. Jag var tvungen att hitta en bok i bokhyllan som tidigare hade undgått mig. Jag vet inte vad jag ska säga; när Modiano fick Nobelpriset 2014 så lockade det mig inte att läsa honom. Men I köpte Dora Bruder och jag minns inte att vi har pratat om den, fast det har vi kanske. Men i så fall vet jag inte - i skrivande stund - vad I tycker om boken.
Så sjukdomen tvingade alltså mig att läsa en nobelpristagare. Haha, det är ironiskt kan tyckas, men bara för att en författare har vunnit det där priset så betyder inte det att jag per automatik tänker läsa dennes böcker. Modiano: Han skriver korta böcker, de flesta verkar vara på under 150 sidor och ni som har läst tidigare inlägg på den här bloggen vet att jag älskar korta romaner. Folk använder så jävla mycket ord! Bokförlagens redaktörer borde stryka ner texter hårdare än vad de gör, det är mitt amatörutlåtande som läsare. Många romaner är på tok för långa, helt i onödan. Men Modiano skriver kort. Jag läste ut Dora Bruder på en dag. Språket är precist, exakt, strålande. Och historien som berättas går ju inte att fly ifrån. Har vi inte läst nog om andra världskriget nu? Nix, det har vi inte. Det är en strålande bok. Läs den.
Den enda nobelpristagare som jag hade läst innan han fick priset var VS Naipaul. Och vänta nu, Maria Vargas Llosa också, förresten. Under en period på nollnolltalet hade man ju ingen aning om vilka det var som fick priset. Men Naipaul och Llosa hade jag alltså koll på. Naipaul är bra, men Llosa är bättre. Så tycker jag.
Doris Lessing har jag läst efteråt och tycker mycket om. Däremot allas älskling Alice Munro, henne fick jag ge upp efter ett par noveller. Ja, så nu fattar ni hur obildad jag är. (Den som behöver lägga ifrån sig Alice Munro måste vara befriad från intellekt, så kanske man kan resonera.) Jag hoppas att Jeanette Winterson ska få priset, henne håller jag extremt högt. Jag rekommenderar en bok av henne som heter Fyrväktaren. Och också självbiografin Varför vara lycklig när du kan vara normal?
Eller vänta nu. Varför gå och hoppas på att någon ska få ett pris? Det jag hör, är att författare som har fått priset skriver mycket sämre efteråt. Och det ödet måste vara fruktansvärt, tänker jag.
/Peo
Så sjukdomen tvingade alltså mig att läsa en nobelpristagare. Haha, det är ironiskt kan tyckas, men bara för att en författare har vunnit det där priset så betyder inte det att jag per automatik tänker läsa dennes böcker. Modiano: Han skriver korta böcker, de flesta verkar vara på under 150 sidor och ni som har läst tidigare inlägg på den här bloggen vet att jag älskar korta romaner. Folk använder så jävla mycket ord! Bokförlagens redaktörer borde stryka ner texter hårdare än vad de gör, det är mitt amatörutlåtande som läsare. Många romaner är på tok för långa, helt i onödan. Men Modiano skriver kort. Jag läste ut Dora Bruder på en dag. Språket är precist, exakt, strålande. Och historien som berättas går ju inte att fly ifrån. Har vi inte läst nog om andra världskriget nu? Nix, det har vi inte. Det är en strålande bok. Läs den.
Den enda nobelpristagare som jag hade läst innan han fick priset var VS Naipaul. Och vänta nu, Maria Vargas Llosa också, förresten. Under en period på nollnolltalet hade man ju ingen aning om vilka det var som fick priset. Men Naipaul och Llosa hade jag alltså koll på. Naipaul är bra, men Llosa är bättre. Så tycker jag.
Doris Lessing har jag läst efteråt och tycker mycket om. Däremot allas älskling Alice Munro, henne fick jag ge upp efter ett par noveller. Ja, så nu fattar ni hur obildad jag är. (Den som behöver lägga ifrån sig Alice Munro måste vara befriad från intellekt, så kanske man kan resonera.) Jag hoppas att Jeanette Winterson ska få priset, henne håller jag extremt högt. Jag rekommenderar en bok av henne som heter Fyrväktaren. Och också självbiografin Varför vara lycklig när du kan vara normal?
Eller vänta nu. Varför gå och hoppas på att någon ska få ett pris? Det jag hör, är att författare som har fått priset skriver mycket sämre efteråt. Och det ödet måste vara fruktansvärt, tänker jag.
/Peo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar