Vi står sju cyklister vid ett och samma rödlyse. Det är jag på min
gubbhoj och sen är det sex män i skäggstubb, färgade glasögon och
lycrabyxor, ombord på sina italienska racercyklar.
”Kom igen, killar”, säger jag. ”Var det verkligen detta som Gud menade när han lät oss tänka självständigt?”
Fast ingen lyssnar. Det är en tävling där på Hornsgatan, det är jag som inte begriper bara. En av cyklisterna skär effektivt av min cykelväg med flit, så fort det slår om till grönt. Det är hans sätt att markera att jag inte passar in i familjen.
På tunnelbanan härom dagen satt en äldre man och läste James Joyce. Jag vet inte, jag kanske kastade ett ögonkast för mycket (eftersom det är en så ovanlig syn med en fysisk roman i tunnelbanan i dessa dagar) och fick onda ögat tillbaka.
”Lägg av. Jag tänker inte försöka råna dig”, sa jag. ”Jag noterar bara vad det är för bok du läser.”
”Det trodde jag inte heller. Jag är mer förvånad över att du överhuvudtaget kan läsa.”
What. The. Fuck.
Är det så konstigt att man grottar ner sig i sociala medier, istället för att träffa folk på riktigt? När det är på det viset, menar jag.
”Fast det var ju du som började”, säger min fru när jag berättar om cykelincidenten på Hornsgatan. ”Du retade upp cyklisterna genom att säga så där.”
”I fortsättningen tar jag taxi för att slippa morgonrusningen”, svarar jag.
”Du, att ta taxi varje morgon är också en sorts härskarteknik. Det fattar du väl?”
/Peo
”Kom igen, killar”, säger jag. ”Var det verkligen detta som Gud menade när han lät oss tänka självständigt?”
Fast ingen lyssnar. Det är en tävling där på Hornsgatan, det är jag som inte begriper bara. En av cyklisterna skär effektivt av min cykelväg med flit, så fort det slår om till grönt. Det är hans sätt att markera att jag inte passar in i familjen.
På tunnelbanan härom dagen satt en äldre man och läste James Joyce. Jag vet inte, jag kanske kastade ett ögonkast för mycket (eftersom det är en så ovanlig syn med en fysisk roman i tunnelbanan i dessa dagar) och fick onda ögat tillbaka.
”Lägg av. Jag tänker inte försöka råna dig”, sa jag. ”Jag noterar bara vad det är för bok du läser.”
”Det trodde jag inte heller. Jag är mer förvånad över att du överhuvudtaget kan läsa.”
What. The. Fuck.
Är det så konstigt att man grottar ner sig i sociala medier, istället för att träffa folk på riktigt? När det är på det viset, menar jag.
”Fast det var ju du som började”, säger min fru när jag berättar om cykelincidenten på Hornsgatan. ”Du retade upp cyklisterna genom att säga så där.”
”I fortsättningen tar jag taxi för att slippa morgonrusningen”, svarar jag.
”Du, att ta taxi varje morgon är också en sorts härskarteknik. Det fattar du väl?”
/Peo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar