Det är nya tider på Karlbergsvägen för Leon som har blivit pappa mot sin vilja. Inte så att han inte ville ha barn. Men kanske inte just nu. Kanske senare.
Han ringer till mig var och var annan kväll när resten av familjen har somnat och beklagar sig. Jag lyssnar tålmodigt och försöker få honom på bättre tankar. Vad ska man göra? Vänner är till för sådant har jag hört.
”Barnvagn för åtta tusen” säger han lakoniskt. ”Vad är grejen?”
”Det har funnits månader när du har lagt åtta lakan på krogen” svarar jag. ”Tiderna förändras”.
”Fick kostymen nerspydd igår också. Kemtvätt på det”.
”Vad gjorde du i kostym en tisdag med ditt barn i famnen?”
”Jag skulle bara pröva den för det var så länge sen. Jag har blivit fet upptäckte jag, så kemtvätten får både tvätta den och lägga ut byxorna i midjan”.
”Så du satte på dig en kostym på prov hemma och sen tog du upp ungen som kräktes?”
”Jag grät mig till sömns. Om jag ens somnade” säger Leon.
”Vad är det med alla mina manliga vänner?” undrar jag rätt ut i luften. ”Ni har alla blivit så gnälliga. Jag får ingen luft”.
”Håll käften. Tids nog får du väl se själv”.
”Jag är steril, Leon”. Suck. ”Det var därför Pernilla gick vidare, remember?”
”Jag blir pappa och stelnar i lederna och min lillasyster söker till Big Brother. Kan du fatta?”
”Det skiljer faktiskt rätt många år mellan er” svarar jag.
”Hon gick vidare till intervju med TV-teamet och fick frågan vilken sexuell läggning hon bekände sig till. Och vet du vad hon svarade? Poliser!”
”Det låter som att hon skulle kunna ta sig hela vägen”.
Det hörs barnskri i bakgrunden. Leons fru Anna ropar efter honom att ta barnet. Leon suckar.
”Fan jag måste sluta. Jag ska ge ungen två Treo Comp och en dansk skalle så hon somnar”.
”Bara en sak innan vi lägger på. Vad är det här med att Anna och du har gemensam mejladress nu för tiden?”
”Vadå det är väl praktiskt?” säger Leon.
”Någon måste ta debatten om par som har gemensam mejladress”. Jag andas djupt. ”Det verkar bli jag som får göra det”.
Leon blir sur och vi avslutar samtalet. Jag tänker att jag ska lägga mig i soffan och bara glo på TV och upptäcker att jag redan ligger i soffan. Så bra då.
Fem minuter senare får jag ett sms från Leon: Vet du var någonstans man kan köpa en plasthummer?
Förstår att Leon är långt borta. Att det kommer att dröja tills vi kan sitta vid ett bord och tala med varandra som förr. Om det ens kommer att hända. Jag tänker att jag borde börja umgås mer med hans lillasyster i stället. Hon känns mer uppdaterad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar