Återföreningen på Big Ben

Jag har gått och klippt mig inför giget på Big Ben. Det var dumt.
Jag ville se cool ut i håret men tyvärr liknar jag mest Lars Adaktusson.
När brorsan får syn på mig säger han att han inte längre kan låna ut basen.

"Den går inte att ha på scen efter att du har burit den i den där frisyren" säger han.

Och han har rätt. Jag får hyra en bas hos Halkan´s i stället som en kompis får hämta ut.

Så jag tar på mig en cowboyhatt och spexar till det. Men ingen skrattar. En tjock långtradarchaffis häller en starköl över sångarens skor när han önskar Hotel California.

"Vi är inget coverband" säger vår sångare. "Vi spelar bara våra egna låtar."

"Ni borde spela andras låtar" säger långtradarchaffisen. "Andras låtar är bättre än era."

Och han har rätt. Alla har rätt. Vi har fel.

Jag känner det så tydligt när jag står i baren efter giget och hoppas att någon ska komma fram.

Det gör en tjej. Ganska snygg. Midjan intakt trots sin försmak för grillbiff. Hon lutar sig fram mot mig.

"Är det mjäll du har på axlarna eller häller de konfetti från taket?" frågar hon mig.

William kommer fram.

"Det gick otroligt bra ikväll" säger han. "Vi borde ut och spela igen. Som förr."