Jag hittar en alldeles för liten skinnjacka i Hamburg som jag inte kan motså. Den hänger ensam på en galge i en second hand butik och är det snyggaste jag har sett. Den är en dröm och den är min.
Men som sagt. Jag kan inte ha den för den slutar ovanför naveln.
Ett problem: Jag är på tjänsteresa tillsammans med kollegor från den investmentfirma jag arbetar för och klädkoden vi använder inom vår koncern är strykta skjortor och mörka kostymer. Jackan passar inte in i den ekvationen. Esther som är med mig när jag köper den grimaserar illa. Själv rör hon ingenting under tio tusen. Säger hon.
Av någon anledning har hon fattat tycke för mig. Hon har förbarmande med mig. Jag är under hennes vingar när chefen är elak. Och chefen vågar inte ge sig på Esther så jag håller mig nära. Det händer att hon skrämmer mig. Jag kan känna att hon är avstängd. Å andra sidan, vem är inte det?
"Tänk Jim Morrison" säger jag. "Det här är en jacka som han skulle kunna ha haft."
"Han är död" säger Esther.
"Han dog naken och berömd" säger jag. "Men innan dess hade han snygga jackor."
Så jag köper jackan och vi lämnar affären. Ute på gatan sitter knarkarna och skjuter heroin.
"Herregud, jag skulle verkligen inte kunna arbeta på ett sjukhus" säger Esther. "Jag är alldeles för rädd för sprutor."
"Jag skulle inte kunna jobba på bank" svarar jag.
"Varför inte?"
"Jag är alldeles för rädd för höga räntor."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar