Visst, det funkar ett tag att bara äta dammsugare till lunch. Men förr eller senare säger kroppen ifrån.
"Men jag blir bara stressad om jag måste gå iväg och äta", säger Jossan när jag tar upp det med henne.
"Fast allvarligt. En stor cola och tre dammsugare är inte bra. Dina tarmar måste vara i upplösningstillstånd."
Jossan sitter på en stol och ser bara ledsen ut. Som om jag har kommit på henne med att göra något kriminellt och nu undrar hon om jag tänker ringa polisen. Ungefär.
"Jag kan gå och köpa dig en sallad", säger jag.
Som om jag är den mest hälsosamma människa. Så är det inte. Jossan är bara bortom räddning, känns det som.
"Jag måste skriva tre rapporter. Min man vill skiljas. Barnen hatar mig. Jag har förskingrat pengar från fotbollsföreningen och jag tror att jag har skellettcancer."
"Försök inte slingra dig", säger jag. "Du äter bara godsaker till lunch! Hur fan ska du kunna ta tag i dina andra problem om du inte äter ordentligt?"
Vår chef kommer in på vårt rum. Han har hört oss prata.
"SLUTA SKRIK PÅ VARANDRA", skriker han. "JAG AVSKYR NÄR PERSONALEN SKRIKER PÅ VARANDRA."
Då börjar Jossan gråta. Chefen försvinner in på ett möte. Jag går bort till automaten som står i fikarummet och lägger i tolv kronor och trycker ut en bulle ur maskinen. Sedan går jag in till Jossan och ger henne bullen.
"Försök åtminstone variera dig en smula", säger jag.
"Men jag blir bara stressad om jag måste gå iväg och äta", säger Jossan när jag tar upp det med henne.
"Fast allvarligt. En stor cola och tre dammsugare är inte bra. Dina tarmar måste vara i upplösningstillstånd."
Jossan sitter på en stol och ser bara ledsen ut. Som om jag har kommit på henne med att göra något kriminellt och nu undrar hon om jag tänker ringa polisen. Ungefär.
"Jag kan gå och köpa dig en sallad", säger jag.
Som om jag är den mest hälsosamma människa. Så är det inte. Jossan är bara bortom räddning, känns det som.
"Jag måste skriva tre rapporter. Min man vill skiljas. Barnen hatar mig. Jag har förskingrat pengar från fotbollsföreningen och jag tror att jag har skellettcancer."
"Försök inte slingra dig", säger jag. "Du äter bara godsaker till lunch! Hur fan ska du kunna ta tag i dina andra problem om du inte äter ordentligt?"
Vår chef kommer in på vårt rum. Han har hört oss prata.
"SLUTA SKRIK PÅ VARANDRA", skriker han. "JAG AVSKYR NÄR PERSONALEN SKRIKER PÅ VARANDRA."
Då börjar Jossan gråta. Chefen försvinner in på ett möte. Jag går bort till automaten som står i fikarummet och lägger i tolv kronor och trycker ut en bulle ur maskinen. Sedan går jag in till Jossan och ger henne bullen.
"Försök åtminstone variera dig en smula", säger jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar