torsdag 7 juni 2012

Lars Winnerbäck, Håkan Hellström & jag.

Jag var tvungen att sluta umgås med Winnerbäck och Håkan efter att vi hade lekt "så mycket bättre" ute i en sommarstuga på Tjörn. Det blev helt uppenbart, alltsammans. Det var min tur att gå upp och spela en bra låt - i mitt tycke - med Winnerbäck. Jag stod framför mikrofonen. Andades. Tänkte. Fick inte fram en ton på gitarren.

"Jag kan inte."

"Vadå?" sa Håkan. "Vad kan du inte?"

"Det finns inte en enda låt som jag kan spela med gott samvete. Jag är lessen Lasse, men allt du har gjort är skit."

Det blev såklart jättedålig stämning när jag gick och satte mig igen men den lyckades vi rädda med två flaskor whisky och prat om barndom och tjejer och sånt där skit. Så allt var glömt och sen var det dags för Håkan att gå upp och göra en låt av Winnerbäck. Helt tyst vid micken. Igen.

"Jag kan inte."

"Vadå?" sa jag. "Vad kan du inte?"

"Det finns inte en enda låt som jag kan spela med gott samvete. Jag är lessen Lasse, men allt du har gjort är skit."

Det blev om möjligt ännu sämre stämning och Lasse blev ju väldigt sorgsen. Sen gick Lasse upp och gjorde "nu kan du få mig så lätt" på sin gitarr.

"Vad tyckte ni?" frågade han efteråt.

"Det är ju en bra låt, även om du gjorde vad du kunde för att förstöra den" sa jag.

Håkan höll med. Sen gick jag upp och gjorde "det dom aldrig nämner" på min gitarr.

"Vad tyckte ni?" frågade jag efteråt.

"Helvete vad bra du gjorde den" sa både Håkan och Winnerbäck i kör.

Sen gick Håkan upp och så gjorde han Black 5 på sin gitarr.

"Vad tyckte ni?" frågade han efteråt.

"Du borde köra mer boogie" sa Winnerbäck och jag.

Sen gick Winnerbäck upp och gjorde The Bullet på sin gitarr.

"Vad tyckte ni?" frågade han efteråt.

"Du måste verkligen sluta upp med de här dumheterna" sa Håkan och jag i kör. "Det går inte, du är för jävla dålig."

Lasse blev såklart jättejättelessen. Men sanningen måste ju fram.

Sen var "Så mycket bättre" slut för den kvällen på Tjörn. Alla hade tolkat alla. Eller, Håkan och jag hade inte tolkat Winnerbäck för det gick ju inte, men vafan, alla var ju kompisar i alla fall. I gryningen, när Winnerbäck hade däckat inne i bastun, söndergråten och söndersupen, satt Håkan och jag på en sten vid vattnet och tittade på solen som gick upp.

"Undrar om Winnerbäck fattade vinken" sa jag.

"Du menar att hans musik är skit?"

"Ja."

"Ja det tror jag faktiskt. Det är inte mycket som rör sig i skallen på honom, men jag tror att budskapet gick fram."

"Håkan, jag vill inte träffa dig mer heller" sa jag.

"Varför inte?"

"Det känns inte rätt. Det är vi tre som har haft det här ihop. Även om Winnerbäck är en sopa och du är ett geni så är det inte rätt. Vi bryter nu."

"Du har rätt" sa Håkan.

"Ska vi bära in Lasse till sängen?" sa jag.

"Nej skit i honom" sa Håkan. "Han behöver få svettas ur sig alla sina dåliga låtar."

1 kommentar:

  1. Ha ha ha åh kan inte ens visualisera. Alla våra dagar är nummer.

    SvaraRadera