Så jag gick ut och satte mig naken på en sten uppe i Norrland och lät myggen anfalla mig. Ville härda kroppen en gång för alla, få det överstökat, impregnera mig mot mygg. De fick äta sig mätta och när det hela var över så skulle de aldrig mer plåga mig; jag skulle inte känna av några bett efter den natten.
Det var tanken.
Behöver jag säga att det blev en stökig natt? Det var nära att jag inte klarade det. Jag såg inte huden på mina armar för alla mygg. Jag blev utslagen i en vecka efter det där. Kunde varken sitta eller ligga. Bara stå mitt i rummet och gråta. Men sedan var det gjort. Och när en mygga satte sig efter det och stack mig så bekom det mig inte.
”Det funkar alltså?” sa Amanda.
”Vet inte om jag kan rekommendera det.”
”Ska man göra likadant med ungarna? Ska man ställa ut ungarna på en sten i skogen, nakna ett par timmar också?”
”Tror inte det. Det låter fruktansvärt.”
”Man gör ju ungarna en tjänst.”
”Amanda, jag vet inte.”
Hon gjorde det inte. Däremot hotade hon dem med det hela tiden. Myggen kommer, myggen kommer viskade hon efter godnattsagan när hon släckte lampan och smög ut ur rummet. Barnen var vettskrämda för att mamma skulle ställa ut dem i skogen och låta myggen kalasa, när de hade varit olydiga.
”Du kommer att få ångra det” sa jag till henne. ”Du ger dem men för livet.”
”Det är myggor vi pratar om, inte spetälska.”
”Du är sadist.”
”Berätta om den gången när en fyrverkeripjäs flög in genom ditt vardagsrumsfönster och exploderade i ditt ansikte.”
”Det har jag berättat jättemånga gånger redan. Varför ska jag göra det igen?”
”Jag vill minnas varje detalj. Jag tänker börja berätta om det för ungarna och jag vill inte glömma något. Jag behöver något nytt att skrämma dem med snart.”
Omg, min pappa och farmor var precis likadana. Fast för dom var det en historia för varje sak man gjorde som de inte gillade.
SvaraRadera