En etta på Rådmansgatan i andra hand.

Jag bodde svart i en liten etta på Rådmansgatan och vintern var den kallaste på evigheter. En pojke strax under tonåren hade fått en istapp i huvudet och avlidit. Stockholms kinakvarter låg döda och nedfrusna och jag hade alla kläder på mig inomhus för två av totalt tre element i lägenheten fungerade inte. Enda stället som det gick att vara på var i köket, för där kunde jag sätta på gasspisen och öppna ugnsluckan och sitta framför på en stol och värma mig.

Vet att jag lyssnade mycket på Olle Ljungström och fortfarande spelade i band. Melker kom över med sitt Salice Salentino och satt kvar till sent. Han hade fått bekymmersrynkor. Han bodde i ett cykelförråd på S:t Eriksplan utan fönster och skrev på en roman. Jag avundades honom inte; varken källaren eller romanen kändes speciellt angelägen.

Att be hyresvärden rätta till problemen med elementen var inte att tänka på; jag bodde på nåder om ens det, jag ville inte göra något väsen av mig och kanske tvingas flytta om jag blev upptäckt. Så jag satt kvar framför ugnen och kände mig eländig.

"Det kunde varit värre" sa Melker. "Du kunde bott i en källare utan fönster."

"Och skrivit på en ångestroman utan hopp" fyllde jag i.

Vår vänskap tålde min kommentar, men någonstans där gick gränsen, så mycket förstod jag när jag tittade in i Melkers immiga ögon.

"Vi måste byta vin" sa han. "Det här rödtjutet äter upp inälvorna."

Jag hade en dunk hembränt uppe i ett skåp men jag avstyrde alltid alla planer på att plocka fram den, när frågan kom. För det gjorde den titt som tätt när Salice Salentinon var slut.

"Man tvättar rent bensinstationer med sånt där skit" sa jag. "Man rengör Eiffeltornet med hembränt."

"Är det sant?" frågade Melker.

"Helt sant" sa jag. "Du blir 100 % ren på bakterier i dina tarmar, men själen flyr den också. Den kan inte leva i en så utbombad kropp som du skulle få av innehållet i den där dunken."

"Men varför har du sånt hemma? Vad gör du med det?"

"Har jag inte berättat det? Det är min första-hjälpen-dunk. Den dagen det tredje elementet lägger av så kan jag ändå hålla värmen."

Melker nickade eftertänksamt. Lutade sig närmare ugnen.

"Men, vart tar själen vägen då? Om man dricker det där och själen flyr som du sa; vart tar den vägen då?"

"Den irrar runt tills någon fångar in den. Det finns dom som har hundratals själar hemma i bokhyllan. Samlare."

"Åh herregud."

"Precis. Ge fan i dunken, Melker. Ge fan i den."