Den varma vinden från Nordafrika håller på att göra dig galen. Den håller dig vaken på nätterna, för du har inte haft råd att betala hela hyran till värden, så hon har stängt av din aircon. Du har släpat ut madrassen på altanen och försöker ligga där i stället. Men myggorna finns där, i hundratal.
Turisterna nere på esplanaden går fram och tillbaka och när de inte orkar mer så sjunker de ner på stolar och beställer kaffe och cola. En fiskmås hackar på en död duva på trottoaren. Den är blodig om näbben.
Du har fått ett jobb på lyxhotellet. Du sköter poolen och hämtar handdukar åt de franska turisterna. Kvinnorna med sina stora hattar tittar inte på dig när de pratar med dig. Ibland kommer en man med osannolik solbränna och hämtar upp någon kvinna, det här hans tjugo år yngre flickvän, kanske hans dotter men troligen inte. Flera gånger har du fått dricks från en sådan man utan att förstå varför. En dag vill du också bo på hotellet, som gäst. Det är inte troligt att det kommer att hända.
I rest my case, i watch my space, i´m on my face.
Dina vänner från Stockholm skriver att de vill komma ner och hälsa på dig men du avböjer. Motar bort dem. De kan inte få se dig så här. De kommer att förstå på en sekund att allt du har skrivit till dem bara var lögn. Du lever möjligen i en dröm, precis som du säger, men i så fall inte en trevlig dröm. Risken är stor att du inte orkar vara kvar om de kommer ner, du följer med dem tillbaka och ger upp.
Inte ännu. Inte ännu. Måste stå emot längtan efter kaviar ännu en tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar