Greger kommer gående längs Odengatan med en spritkasse i ena handen och ett paket vuxenblöjor i den andra.
"Jag har inget att skämmas för", säger han. "Det är den långa vintern som har gjort mig inkontinent."
"Det är ok, Greger."
"Jag har inte så här breda höfter egentligen. Det är blöjan som tar plats under byxorna."
Vintern har varit stygg mot oss alla, det är inga konstigheter, jag förstår precis, vill jag säga till Greger men jag får inte en syl i vädret. Han säger att han ska upp en sväng till sin mormor som ska bjuda honom på middag, hon gör det en gång i kvartalet och han tar med sig vin och så sitter de vid köksbordet och krökar och mormor blir så kvaddad så att det tar henne tre månader att hämta sig igen och då ringer hon åter efter Greger.
"Ska du med?", frågar han mig.
"Nej men det passar sig väl inte?"
"Jo, kom nu. Det blir bra. När jag tar slut så fortsätter du."
Så vi går upp till mormor och får en brakmiddag och mormor är taggad på Bordeux-viner och jag försöker verkligen hålla igen men på slutet känner jag mig ändå som den där terror-dansken som sprang in på plan och nitade domaren och förlorade matchen åt danskarna. Mormor däckar inne på toa och Greger och jag ramlar ut i trappan och blir inte insläppta på de tolv krogar vi försöker komma in på.
"Tror dörrvakterna försöker säga oss något", säger jag.
"Vilka dörrvakter?" frågar Greger.
"Jag har inget att skämmas för", säger han. "Det är den långa vintern som har gjort mig inkontinent."
"Det är ok, Greger."
"Jag har inte så här breda höfter egentligen. Det är blöjan som tar plats under byxorna."
Vintern har varit stygg mot oss alla, det är inga konstigheter, jag förstår precis, vill jag säga till Greger men jag får inte en syl i vädret. Han säger att han ska upp en sväng till sin mormor som ska bjuda honom på middag, hon gör det en gång i kvartalet och han tar med sig vin och så sitter de vid köksbordet och krökar och mormor blir så kvaddad så att det tar henne tre månader att hämta sig igen och då ringer hon åter efter Greger.
"Ska du med?", frågar han mig.
"Nej men det passar sig väl inte?"
"Jo, kom nu. Det blir bra. När jag tar slut så fortsätter du."
Så vi går upp till mormor och får en brakmiddag och mormor är taggad på Bordeux-viner och jag försöker verkligen hålla igen men på slutet känner jag mig ändå som den där terror-dansken som sprang in på plan och nitade domaren och förlorade matchen åt danskarna. Mormor däckar inne på toa och Greger och jag ramlar ut i trappan och blir inte insläppta på de tolv krogar vi försöker komma in på.
"Tror dörrvakterna försöker säga oss något", säger jag.
"Vilka dörrvakter?" frågar Greger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar