torsdag 28 april 2016

Jag talar aldrig om värdighet längre, för det finns så lite av den att förlora.



Alla rockgubbarna trillar av pinnen, en efter en, och vissa bryr jag mig inte ett skvatt om och andra känner jag ändå att, aj då, det var väl synd, med tanke på hur många bra låtar som just den gubben hann med att spela in innan hjärtats kugghjul slutade snurra.

Det regnar, det är torsdag, jag rullar upp en persienn och blickar ut. Stora vattenpölar ute på trottoarerna.

"Det är en Lou Reed-dag", säger jag till I.

"Perfect day?"

"Nej, nej. Jag vill höra Wild child, det är hans bästa låt, det har jag alltid tyckt. Och så handlar den om regn."

"Gör den inte."

"Gör den visst."

"Gör den inte."

Så jag ställer mig med telefonjävlen och googlar fram texten och letar efter ordet "rain" och inser snart att det ordet aldrig sjungs, utan Lou sjunger Lorraine istället och det har han gjort hela tiden, under alla dessa trettio år som jag har lyssnat på den låten och alltså har jag missförstått hela budskapet och frågan är om jag någonsin kan hämta mig från denna chock.

"Du har rätt", medger jag och tittar under sned lugg på I. "Det är ingen regnlåt. Den handlar om knark och racingbilar."

"Exakt, lilla gubben", säger I.

Inga illusioner får man ha ifred. Härom kvällen såg jag en bandad konsert med Prince, från -86 tror jag, herregud det svängde mer än jag trodde var möjligt. I satt bredvid mig i soffan och såg samma sak som jag.

"Jag älskar Prince", sa jag. "Men när jag ser det där så känner jag mig....stel."

"Älskling, till och med i graven, eller om de nu kremerar honom och bara askan finns kvar, så är han rörligare än vad du någonsin kommer att bli", svarar I.

Till slut då: Bowie. Det finns faktiskt de som genom åren har sagt till mig att jag är lite lik honom. I vissa vinklar, om ljuset är tillräckligt dunkelt, och om den som säger det har druckit alldeles för mycket vin och är på orimligt gott humör, så har det hänt att den personen har sagt: Fan, Peo. Du är ju lite lik David Bowie!

Det säger jag till I.

"Sluta nu dagdrömma", svarar I. "Du har en avgörande fördel gentemot Bowie. Du lever, ok? Du får nöja dig med det."




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar