Jag frågar M om det ändå inte är så att en människa är menad att bryta upp från sitt liv vart tjugonde år och göra något annat.
"Vadå annat?" undrar M.
"Bekvämligheten, konformiteten. Det är den jag räds. Som en utmaning, menar jag. Bara bryta upp och göra nytt."
"Fast om allt är tipptopp, då?"
"Ja, då tar man med sig det som är tipptopp och så börjar man om med tipptoppet på ny plats."
Herregud. M tar sig för pannan, så där som gubbarna nere på fiket gör varje gång deras tipsbong inte går in och drömmarna får vänta med att slå in ännu en vecka. Jag vet att det är fara och färde och att jag måste hitta ett sätt att förklara för M att vi inte får bli så, vi måste göra NÅGOT ANNAT.
M pallar inte, för M har precis avancerat på kneget och L (M:s bättre hälft) vill ha ett barn till och då vill det fan till att man lägger manken till och styr upp föräldrapengen i god tid så att man har råd med rödvinet på lördagen. Ändå, så att säga.
"Stick du, bara", säger M. "Lämna mig här med trafiken och söndagsutflykterna och amorteringarna och bruksångesten."
Och så är det ju. Vi befinner oss på olika ställen, det är så det funkar. Man kan inte begära att vännerna ska vilja rycka upp rötterna och köra gröna vågen 3.0, i vart fall inte utan lite gnissel först. Jag försöker skriva om sånt här, jag borde veta!
"Kommer alltid vara din vän", viskar jag. "Även när du amorterar ihjäl dig. Jag kommer på begravningen och bär kistan."
"Hyggligt."
Det enda jag vet är att framtiden innehåller välbevarade hemligheter och jag vill inte längre att dessa hemligheter ska vara så välbevarade. Jag behöver veta.
"Du, jag letar fortfarande efter kartan", säger jag. "Den är precis utom räckhåll ännu. Men jag kommer att fråga dig en gång till när jag har den i förvar och så får du bestämma dig om du ska med på äventyret då, eller inte. Okej?"
"Vart tjugonde år, säger du? Vad bröt du upp från för tjugo år sedan?" undrar M.
"Jag har minne som en guldfisk", svarar jag. "Men jag kan lova dig att det var något. Och så blev jag kompis med dig för typ tjugo år sedan."
"Jävla osis", säger M.
"Vadå annat?" undrar M.
"Bekvämligheten, konformiteten. Det är den jag räds. Som en utmaning, menar jag. Bara bryta upp och göra nytt."
"Fast om allt är tipptopp, då?"
"Ja, då tar man med sig det som är tipptopp och så börjar man om med tipptoppet på ny plats."
Herregud. M tar sig för pannan, så där som gubbarna nere på fiket gör varje gång deras tipsbong inte går in och drömmarna får vänta med att slå in ännu en vecka. Jag vet att det är fara och färde och att jag måste hitta ett sätt att förklara för M att vi inte får bli så, vi måste göra NÅGOT ANNAT.
M pallar inte, för M har precis avancerat på kneget och L (M:s bättre hälft) vill ha ett barn till och då vill det fan till att man lägger manken till och styr upp föräldrapengen i god tid så att man har råd med rödvinet på lördagen. Ändå, så att säga.
"Stick du, bara", säger M. "Lämna mig här med trafiken och söndagsutflykterna och amorteringarna och bruksångesten."
Och så är det ju. Vi befinner oss på olika ställen, det är så det funkar. Man kan inte begära att vännerna ska vilja rycka upp rötterna och köra gröna vågen 3.0, i vart fall inte utan lite gnissel först. Jag försöker skriva om sånt här, jag borde veta!
"Kommer alltid vara din vän", viskar jag. "Även när du amorterar ihjäl dig. Jag kommer på begravningen och bär kistan."
"Hyggligt."
Det enda jag vet är att framtiden innehåller välbevarade hemligheter och jag vill inte längre att dessa hemligheter ska vara så välbevarade. Jag behöver veta.
"Du, jag letar fortfarande efter kartan", säger jag. "Den är precis utom räckhåll ännu. Men jag kommer att fråga dig en gång till när jag har den i förvar och så får du bestämma dig om du ska med på äventyret då, eller inte. Okej?"
"Vart tjugonde år, säger du? Vad bröt du upp från för tjugo år sedan?" undrar M.
"Jag har minne som en guldfisk", svarar jag. "Men jag kan lova dig att det var något. Och så blev jag kompis med dig för typ tjugo år sedan."
"Jävla osis", säger M.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar