Palolem, Goa.

Du hittar mig på Big Fish, strandcaféet i Palolem, under rislamporna. Dagarna är sig lika; man skulle kunna säga att ingenting händer.

Vaknar i bungalowen. Kliver upp innan hettan tar mig. Går ner till stranden, dricker kaffe, tittar på havet, äter frukost.

Det började illa, med ett badrum där ledningarna till varmvattenberedaren var trasiga.

Visst var det en kvinna som dog i en trasig dusch i Thailand? Jag läste om det. Vattnet blev strömförande.

Jag skruvade på vattnet och strax stod det en blå svetslåga ut från ledningarna. Golvet under mig var vattenfyllt, jag förstod att det handlade om millisekunder innan jag skulle bli grillad. Jag slängde mig ut från badrummet. Sedan grät jag; en gråt som inte ville ta slut.

Nu har vi flyttat till en stor trädgård. Jag har en bungalow, en säng, ett myggnät och en hatt. Och mitt manus, som Ingela är så sträng med. Hon ger sig inte. Hon säger att jag inte kan släppa ifrån mig en dålig text. Fan också, det trodde jag verkligen att man fick. Så jag skriver, redigerar, gör om, lägger till, drar ifrån.

En badort är allt jag klarar av för tillfället. trettio grader i skuggan. Fläktar som inte fungerar. Undviker januari i Stockholm. Beställer en iskaffe. Pratar bort en halvtimma med en brittisk pensionär. Väntar på att en kossa ska flytta på sig från vägen. Går till barberaren.

Kisar ut mot havet. Ser en fiskebåt som ligger mitt i solgatan. Somnar i skuggan.