"Om du vill stanna kvar så ger jag dig ett jobb som kokosnötplockare" säger Mohan och skrattar.
Fast han menar det. Jag kan få jobba åt honom; klättra tjugo meter upp i en palm och hacka ner nötterna med en machete. Jag behöver inte åka hem till Sverige, jag kan fixa mig ett liv här vid ekvatorn, under solen.
"Det är ju ett livsfarligt jobb" säger jag. "Inga säkerhetslinor, ingenting."
"Två hundra rupees om dagen får du. Men då vill jag ha femtio palmer under varje arbetspass."
"Två hundra! Det räcker inte ens till min frukost."
"Ska du ha jobbet eller?"
"Nej, jag står över. Jag åker hem till kylan istället. Det är ett helt vansinnigt jobb. Jag undrar hur många som dör när de hackar nötter varje år."
"Hur många turister tror du dör varje år när de tar speed och dansar non stop i 48 timmar då?" frågar Mohan.
"Det vet jag inte."
"Fler än vad det dör kokosnötplockare, det kan jag lova dig."
Fast han menar det. Jag kan få jobba åt honom; klättra tjugo meter upp i en palm och hacka ner nötterna med en machete. Jag behöver inte åka hem till Sverige, jag kan fixa mig ett liv här vid ekvatorn, under solen.
"Det är ju ett livsfarligt jobb" säger jag. "Inga säkerhetslinor, ingenting."
"Två hundra rupees om dagen får du. Men då vill jag ha femtio palmer under varje arbetspass."
"Två hundra! Det räcker inte ens till min frukost."
"Ska du ha jobbet eller?"
"Nej, jag står över. Jag åker hem till kylan istället. Det är ett helt vansinnigt jobb. Jag undrar hur många som dör när de hackar nötter varje år."
"Hur många turister tror du dör varje år när de tar speed och dansar non stop i 48 timmar då?" frågar Mohan.
"Det vet jag inte."
"Fler än vad det dör kokosnötplockare, det kan jag lova dig."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar