Det värsta var att jag skickade iväg henne till min pyskolog och ett halvår senare kom hon hem och sa att de var ett par, att hon ville ut ur vårt förhållande, att psykologen hade fått henne på andra tankar.
"Vänta här nu", sa jag. "Ska inte psykologen försöka lappa ihop vårt förhållande? Inte inleda ett själv?"
"Det får du fråga vetenskapen om", svarade hon. "Jag är bara mentalpatient och kan inte svara för mina handlingar."
Jag lämnade in en anmälan mot psykologen och strax därefter blev jag uppkallad till psykolghuvudkontoret, som ligger på Sveavägen i Stockholm. De har jättefina lokaler, jag var verkligen imponerad.
"Tråkig historia", sa psykologchefen. "Vill du ha kaffe?"
"Ja. Ingen mjölk. Två sockerbitar."
"Du har helt rätt i att en psykolog inte ska ligga med patienterna."
"Jag visste det!"
"Men nu har det hänt, så jag tycker vi gör så här. Vi skaffar dig en ny fru, vi kan säkert rota fram något ur gömmorna. Och så får du femtiotusen om du håller tyst."
"Deal."
Sedan gick jag hem och väntade. Psykologchefen sa att jag inte kunde göra något annat. Bara vänta. Och låta min gamla fru flytta ut givetvis. Jag passade på att söka jobb när jag ändå var där i de fina lokalerna på Sveavägen, men de hade inget just nu, sa psykologchefen. Jag sa att jag inte var knusslig. Jag kunde byta glödlampor om de ville, men tydligen så hade de redan någon som gjorde det.
"Vänta här nu", sa jag. "Ska inte psykologen försöka lappa ihop vårt förhållande? Inte inleda ett själv?"
"Det får du fråga vetenskapen om", svarade hon. "Jag är bara mentalpatient och kan inte svara för mina handlingar."
Jag lämnade in en anmälan mot psykologen och strax därefter blev jag uppkallad till psykolghuvudkontoret, som ligger på Sveavägen i Stockholm. De har jättefina lokaler, jag var verkligen imponerad.
"Tråkig historia", sa psykologchefen. "Vill du ha kaffe?"
"Ja. Ingen mjölk. Två sockerbitar."
"Du har helt rätt i att en psykolog inte ska ligga med patienterna."
"Jag visste det!"
"Men nu har det hänt, så jag tycker vi gör så här. Vi skaffar dig en ny fru, vi kan säkert rota fram något ur gömmorna. Och så får du femtiotusen om du håller tyst."
"Deal."
Sedan gick jag hem och väntade. Psykologchefen sa att jag inte kunde göra något annat. Bara vänta. Och låta min gamla fru flytta ut givetvis. Jag passade på att söka jobb när jag ändå var där i de fina lokalerna på Sveavägen, men de hade inget just nu, sa psykologchefen. Jag sa att jag inte var knusslig. Jag kunde byta glödlampor om de ville, men tydligen så hade de redan någon som gjorde det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar