Soffkärlek.

Det knakar till i lederna när jag sträcker mig efter henne. Vi sitter i soffan och teven står på, men ingen av oss ägnar den någon uppmärksamhet. Det finns en möjlighet här, vi känner den båda, kanske kommer vi att kasta oss över varandra bland soffkuddarna. Men som sagt, det knakar i lederna.

"Jag har problem med finmotoriken", säger jag. "Det är åldern."

Hon ler på samma sätt som hon gjort i alla år och drar mig intill sig. Det är okej att bli gammal, om jag får bli det med henne.

"Så länge du inte har problem med fulmotoriken så gör det inget", säger hon.