Huvudbry.

Mitt tredje manus är klart. Om man frågar mig. Om du istället frågar min redaktör så vill hon krama ur lite till, bara en smula ur den disktrasa som är jag. Nu har jag promenerat, sprungit, cyklat, läst, sovit, funderat, skrivit, strukit, skrivit mer, gjort om, flyttat på kapitel, skapat en berättelse som är gjord för solar plexus, gjort allt som står i min makt. Tror inte det finns något kvar att säga. Inte just nu.

Bara tanken på att någon gång i framtiden öppna upp ett vitt ark på skärmen, känns just idag mycket skrämmande. Hur i helvete skriver man en bok? Det vill jag fråga er uppriktigt. Finns det någon där ute som vet hur man gör?

Inget kan jag avslöja kring trean, inte ännu. Handling, titel och omslag får vi tala om senare. Först har vi en pocket av "Kärleken passerade här en gång" att ta itu med. Den pocketen släpps i augusti.

De senaste åren har varit otroligt omtumlande. Ändå från starten med Under Ytan, via textsamlingen Stockholm Under Ytan på Pupill, till första romanen på ett litet förlag, vidare till kontraktet med Forma och tillkomsten av Kärleken passerade...Jag vet inte vad som ska hända nu. Jag fortsätter väl, efter att ha fått andats en stund, med min familj, med vännerna jag så sällan hinner med nuförtiden.

Tack för att du läser.

/Peo

Foto: Andreas Morland