Kulturpersonlighet.

Greger visste att jag inte skulle bli glad, ändå ringde han mig mitt i natten för att berätta. Innan jag ens svarade (det tog mig tjugo signaler innan jag hittade telefonen), visste jag att det var han och ingen annan som valde att störa.

"Lyssna på det här", sa han.

Det är som att befinna sig i två olika solsystem, den som ringer och den som svarar i den mörkaste natt, är väldigt långt ifrån varandra.

"Jag sover", sa jag.

"Gör du väl inte? Jag hör ju att du är vaken."

Visst.

"Vad vill du?"

"Jag är en kulturpersonlighet."

Jag sa inget. Höll andan. Försökte tänka klart genom drömmarna som hängde kvar inuti huvudet.

"Jag sa: Jag är en kulturpersonlighet", upprepade Greger.

"Jo, jag hörde det. Men vad betyder det?"

"Jag blev intervjuad för Vi 5 idag, du vet den där spalten på sista sidan i Aftonbladet. Jag var en av de utvalda."

"Okej. Vad var frågan och vad svarade du?"

"Frågan var Gränsen mellan ungdomar och vuxna håller på att suddas ut. Numera är alla unga vuxna. Känner du dig som en ung vuxen?"

"Och svaret?"

"Jag svarade: Vuxen blir man runt 40. Allt innan dess är bara faser du ska igenom."

"Klokt, Greger. Men varför måste du ringa mitt i natten och berätta det här?"

"Jag är en kulturpersonlighet. Såna som jag vänder på dygnet, går ifrån konventionerna, lever efter egna lagar."

"Tack för det, Aftonbladet", svarade jag.