Noterat, fredag.

I morse fick jag syn på en sån där människa som går omkring i rusningen med en bok framför ögonen, helt uppslukad och borta, folk runtomkring får flytta på sig, vika undan. Den här människan såg inte ett smack av vart hon gick, men hon verkade ha en inbyggd motor i kroppen som tog henne åt det håll som var riktigt. Det är fascinerande vad böcker kan göra med en. Tyvärr hann jag inte uppfatta vad det var för bok hon läste.

Min kemtvättskille stod bakom disken och grät i morse, när jag kom in i hans lokal för att lämna in kavajer och skjortor. Min första instinkt var att gå runt disken och lägga armen om honom för att trösta. Men han viftade bort mig.

"Det är bara pollen", sa han. "Jävla gräs och knoppar."

Luften verkar vara förgiftad just nu och allt är bara simpel vanlig natur. Hur blev det så här?

"Jag skulle vilja bo i ett syrgastält under ett par veckor på våren", fortsatte han.

"Men du bor ju i en kemtvätt?" försökte jag. "Luften här inne känns rätt giftig, om jag får säga det."

Sen sa vi inget mer om det. Vissa sanningar är för jobbiga att ta in och tänka vidare på.

Annars noterar jag att Stoner-hajpen nu når nya nivåer. Det ska bli spännande att se om romanen håller för det. John Williams känns som en "författar-författare", alltså en sån där som aldrig fick ett megagenombrott, men som älskas av andra som skriver.

/p