Fuskpäls

"Ska vi ha det här samtalet så får du börja med att släppa in mig" säger du när du ser att jag tvekar.

På något vis lyckas du ta dig in i lägenheten efter det, trots att jag ställer mig lite passivt i vägen för att markera mitt missnöje. Du luktar svagt av natt.

"Jag har med mig kanelsnurror".

"Klockan är fem på morgonen".

"Vad tycker du om min nya päls?" Du snurrar två varv. "Köpte den i Nice. Ljög för Pierre om vad den kostade. Drog bort en nolla".

"Jag tror att Pierre saknar sin nya päls".

"Du, kan inte du springa ner till 7 eleven och köpa kaffe? Jag glömde det".

Och jag gör det. Tar på mig rocken och går ner på gatan. Slöpratar lite med han bakom kassan, får mina kaffe och går upp igen.

Jag borde ha förstått.

Du är inte kvar i lägenheten. Och du har tagit tusen spänn och två flaskor vin.

Sätter mig i soffan, slår på teven och dricker båda kopparna som bestraffning. Tar tacksamt emot smärtan när kaffet bränner på läpparna.