Jag tar dig ut till Arlanda en grådisig morgon under tystnad. September går mot sitt slut.
Vi har båda väntat på den här morgonen i flera veckor nu. Vi har verkligen förberett oss. Och ändå känns den ovälkommen.
Jag vill fråga dig varför du var tvungen att ta mig ut till din kompis lantställe för att våga tala allvar. Men du ser inte ut att vilja svara på några frågor.
Vet du, jag tyckte om mig själv mer i början av vår relation. Kanske kan jag börja tycka om någon del av mig igen, bara du försvinner. Tänker jag så högt inuti mitt huvud så att jag blir orolig att du ska höra det.
Du har rutan nedvevad och sitter med en tänd cigarett och lutar dig ut. Du röker inte ens.
"Kan du föreställa dig hur det skulle ha sett ut om vi var gifta?" säger jag.
"Jag kommer att bo hos Marcel om du vill ha tag på mig" svarar du.
"Om du ska bo hos Marcel så vill jag inte ha tag på dig".
Sen hjälper jag dig mot all förmodan med väskorna.
Efteråt, när jag är ensam i bilen igen, sätter jag på radion och hamnar mitt i Ring P1. Folk ställer sig på kö för att debattera trottoarer och trafik.
En kvinna pratar om Stockholm. Vi verkar inte bo i samma stad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar