Klackring

Okej.

Så du har pantsatt din gitarr för att köpa en klackring.

"Spelar man rock så är stilen a och o" säger du.

Absolut. Jag hör dig.

"Den här gången tänkte du kanske lite kortsiktigt" säger jag och försöker att inte låta som en gubbe.

Vi dricker öl uppe i Kaknästornet av alla ställen. Det känns lite märkligt att en kille som du älskar att sitta högt bland molnen och se dagarna passera i revy. Borde inte du göra det lite mer....förväntat? Stan är ju full av syltor som är designade för dig. Men jämt ska du dra med mig hit.

Hur som helst så sitter vi bland turister och barnfamiljer en simpel eftermiddag och du visar mig klackringen. Den är stor som ett mindre fågelägg och jag fattar ingenting.

"Det är lugnt" säger du. "Jag fattar inte heller nånting. Men det känns skönt att förvåna sig själv ibland".

Senare samma kväll går jag och ser ditt band spela en trappa ner på det där stället på Söder där alla har stickade mössor. Du spelar på din flickväns gitarr.

Jag inser att hon måste tycka väldigt mycket om dig.