Jag sitter på muggen, djupt försjunken i de djupa skogarna och dödskallegrottan. Mr Walker har just återvänt från stan och fått av sig sin trenchcoat.
Min dotter öppnar dörren och kommer in och börjar göra något vid handfatet.
"Pappa, det stinker".
"Låt mig bara få avsluta mitt jobb här så kommer jag strax ut till dig, raring".
Hon spiller vatten överallt och kladdar tvål på väggarna.
"Men det här kan inte vänta" säger hon.
Hon är målmedveten, det måste jag ge henne. Lite fräna doftämnen stoppar inte henne från vad det nu än är hon gör.
Tretti sekunder senare är hon borta igen. Långt senare slår det mig att det var vårt samtal den dagen. Mer än så blev det inte. Hon hängde med kompisar på eftermiddagen och jag gick och slog dank i största allmänhet; tog en promenad längs vattnet och väntade på Godot.
Det påminner om liv. Det är alltid något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar