kaffe i pappmugg, 08:32

"Visst serru".

Vi hamnar i samma kö varje morgon. Du före mig, som idag, eller tvärtom. Så har det varit nu i flera månader. Vi jobbar helt enkelt med samma tider.

Visst serru, är det första som du säger till mig någonsin. Det är en ganska begåvad inledning på en varaktig vänskap. Jag tror att vi har nåt här.

"Kaffe?" säger jag. Ganska självklart kan man tycka.

"Jo".

Så blir vi tysta och jag låtsas behöva rota i min väska. Det är så jag gör.

Det blir din tur att beställa.

"En stor latte". Konstpaus. "Gör den på lättmjölk. Du vet, jag jobbar på beach 2018".

Och klappar dig själv på magen.

Ditt ansikte avslöjar inte om du är tjugo eller trettio. Hade jag suttit i kassan på bolaget hade jag bett om leg.

På väg ut, när du har fått ditt kaffe, försöker du ge mig en high five.

Kan det vara min nya slips som drar till sig ohyra?