om ändå Joni Mitchell vore här

Du sitter med en pappkrona på huvudet. En sån som man får på Burger King. Klockan har passerat tre och du har hamnat på nattbussen.

Tyvärr fel nattbuss. Din går åt andra hållet.

Du har skickat 7 sms till din flickvän som hon inte har svarat på. Vi kan utgå från att hon numera är din före detta flickvän.

Bussen rullar över bron och lämnar södermalm bakom sig. Det är en vacker natt och för ett ögonblick så beundrar du utsikten. Sen får du syn på dig själv i fönsterrutan. Det bästa med dig i detta ögonblick är den där pappkronan. Resten kan man ha och mista.

Jag sitter längre bak i bussen och försöker dölja att byxorna har blivit nedspillda med något. Jag kom ifrån killarna tidigt på kvällen, strax efter att vi hade kommit in på stället. Så jag ställde mig i baren och tänkte att jag står här en stund så hittar vi väl varandra. Men fyra drinkar senare hade inte mycket hänt och efter det var det nedförsbacke.

Det är bara du och jag i bussen. Och han som kör förstås.

Chauffören kör reggae på hög volym framme hos sig och verkar göra vad han kan för att hålla igång natten. Festen är helt klart framme hos honom. Här längre bak håller vi en lägre profil.

"Du där! Du med pappkronan. Vill du hänga med hem och lyssna på Joni Mitchell?"

Men du svarar inte. Du skickar ytterligare ett sms till din tjej.