onsdag 25 april 2012

Dåliga gener

Du gick runt på tomten på ditt sommarnöje på Gotland och blev bitter och elak av att spendera för mycket tid inuti ditt eget huvud. Så länge du befann dig på Norrmalm så höll du ångesten i schack, så var det ju. Men så fort du hörde fåglarna och humlesurret så dog något inom dig. Då lät du höghusen ramla över dig.

Vet inte varför du envisades med att skicka brev till mig. Vad skulle jag med dem till? Vet du, en sak jag aldrig har avslöjat för dig är att på slutet öppnade jag dem inte ens. Och på slutet betyder i det här fallet de sista tre månaderna. Du skrev för ofta och du skrev samma sak gång på gång. Det blev tröttsamt helt enkelt.

Jag var där efter dig. Ett par veckor efter de hade hämtat hem dig. Jag fick städa upp din skit, din bråte, din olycka. Jag brände gamla gulnade böcker och telefonkataloger ute på tomten och kände mig som en skändare. Men jag visste ju att ingen någonsin mer skulle bläddra i dem och de var fuktskadade och otympliga. Räfsade röda löv. Lagade en radio. Åt sent ensam vid köksbordet. Stirrade ut i mörkret.

Det måste ha varit redan den andra kvällen. Jag fick syn på mig själv i köksfönstret. Jag hade samma rynkor som du runt munnen. Samma ledsna drag, samma gravitation i ansiktet. Jag gjorde en snara av dina gamla slipsar. Tänkte hänga mig den natten. Klev till och med upp på en stol. Du skulle ha sett mig. Eller kanske inte.

Till sist klev jag ner. Tog mig samman. Du förlorade. Jag gjorde rent hus som jag lovat och tåg båten över vattnet igen och grät på bussen på väg hem. Stockholm låg i dis och dimma och hösten hade överraskat samma natt. Mötte en granne på gatan som inte kände igen mig. Skyndade mig upp till tryggheten bakom min egen dörr.

Nu när jag sluter ögonlocken är ditt ansikte nästan osynligt för mig. Jag hjälper till att rensa bort dig ur mitt system. Jag har TV:n och min katt. Emilia nämnde att du mest sitter och skakar i ett hörn och aldrig blir kvitt dig själv. Du tar med dig själv in i döden, det är så jag ser på saken. Du får leva med dig själv och dina gärningar vart du än går.

2 kommentarer:

  1. samma gravitation i ansiktet. Det är något jag aldrig sett. Vad fint formulerat.

    SvaraRadera
  2. Nu bra igen. Inte för att du ska lyssna på det, men ville bara informera.

    SvaraRadera